.Min Historia.
Det hela började vintern 1992. Tidigare hade jag varit en riktig hästtjej och bodde i stort sätt i stallet efter skolan. Eftersom stallet låg en bra bit utanför stan var jag tvungen att cykla dit. Successivt gick det fortare och fortare och efterhand började jag cykla ifrån dem jag hade sällskap med. I samma stund började min pappa träna mountainbike tillsammans med Mjölby CK. Pappa och hans syskon har sedan de var små kört en del lopp på landsväg och farfars far var cykelhandlare så intresset fanns redan inom familjen. Detta ledde till att jag en dag följde med till Mjölby för ett träningspass i skogen. Glad i hågen gav jag mig ut på mitt allra första distanspass tillsammans med ett tiotal killar. Med tanke på att jag aldrig hade cyklat längre tid än möjligtvis en timme tidigare, träffade jag på den berömda väggen. Jag var dödstrött, grät och intalade mig att aldrig mer cykla. Redan helgen efter följde jag med pappa igen. Sommaren 1993 blev min första tävlingssommar. SM i Skövde blev min första riktiga tävling. Jag slutade då 3:a. Träning och tävling blev efter detta allt mer seriöst. Hösten 1995 sökte jag till och kom in på cykelgymnasiet i Skara. Det var en spännande och omtumlande start på något nytt. Det var första gången som mountainbike-cyklister blev antagna och jag var ensam tjej bland 7 grabbar. Omställningen att klara sig själv och eget boende blev stor, men det funkade. Jag fick mer tid till träning och utvecklades tack vare detta. Träningen blev också mer strukturerad än förut. Jag körde också testcykel för första gången. Jag bytte klubb till Kvänums IF. Under – 95 blev jag för första gången uttagen i landslaget med resor till EM i Tjeckien och VM i Tyskland som följd. Detta var otroligt stort och roligt. I Tjeckien låg jag 7:a när en punktering satte stopp för en topplacering. Under VM i Tyskland drabbades jag av feber, men gjorde ändå en bra insats. Under 1996 fortsatte min satsning. Höjdpunkten under denna säsong var Junior EM i Italien. På grund av min försmak på en topplacering föregående år, var jag otroligt sugen på att visa vad jag gick för. Säsongen hade så långt gått sämre än tidigare år och framgångarna hade uteblivit. Åkte till Italien ensam med några grabbar från Kvänum eftersom jag inte blev uttagen till landslaget denna gång. Bodde ensam i tält på en deltagarcamping. Grabbarna sov i bilen. På den stora dagen var det olidligt varmt. Jag var lagom laddad och knappt nervös. Avvaktade från start med körde successivt upp mig till en tredje plats. Medaljen var i hand! Även på första plats låg en tjej från Sverige. När endast någon kilometer återstod av loppet började jag tappa fokus och hade svårt att köra rakt. Allt blev svart. Vaknade efter en stund upp i ambulans, helt ovetande om vad som hänt. Det visade sig vara vätskebrist/utmattning. Medaljen hade glidit mig ur händerna. Detta tog hårt på mig. Säsongen 1997 blev nog min sämsta. Visserligen gick jag upp i DamSenior klassen, men rädslan för återkommande utmattning gjorde sig ofta påmind och motivationen fattades. Jag kämpade dock på i DamSenior klassen under några år. 1998 tog jag studenten från cykelgymnasiet och flyttlasset gick från Skara hem till Tranås igen. Det dröjde dock bara till hösten samma år innan jag var tillbaka i Skara igen. Min klassföreståndare från gymnasiet hade fixat mig ett jobb. Jag fortsatte att träna på med cykelgymnasiets elever. Det var riktigt kul, vi var ett skönt gäng då. Under 2000 kom en av mina största och mest uppskattade framgångar. Säsongen blev bättra än på många år och glädje hade kommit tillbaka. Jag slutade 2:a i DamSenior klassen på Finnmarksturen, det största långloppet i Sverige. Det var helt klart det bästa jag gjort på många år. 2001 var ett helt ok år. Säsongen 2002 likaså. Femteplatsen på SM är något jag fortfarande är mycket nöjd med. Detta år träffade jag också Johan! Efter säsongen 2003 försvann gnistan och glädjen. Min utveckling hade nu stått still i flera år och varken tid eller lust fanns för att förändra detta faktum. Körde endast ett fåtal mountainbike tävlingar denna säsong. Började studera till Socionom i Jönköping, vilket tog mycket tid. Under 2004 började jag istället så smått med Triathlon. Pappa hade sedan flera år tillbaka tränat Triathlon, just för att få lite nytändning. Eftersom jag alltid har kombinerat min cykelträning med simning och löpning, gjorde det att steget till Triathlon inte blev så stort. Pappa fick mig även denna gång att prova något nytt. Allt eftersom variationen på träning blev större kom gnistan jag hade saknat tillbaka. Tävlade inte längre i mountainbike, men tränade en hel del i skogen ändå. Detta år började jag också försöka lära mig crawla, vilket var svårare än jag trodde. Körde några enstaka tävlingar i triathlon, motionsklass. Vintern 2004/2005 blev inte som jag tänkt mig. Var sjuk till och från hela vintern. Under 2005 ställde jag upp i fler triathlontävlingar. Tyckte det var superkul och motivationen var tillbaka. Till säsongen 2006 hade jag höga mål. Men på grund av ihärdiga förkylningar under uppbyggnadsträningen även denna vinter, blev det inte som jag tänkt. Främst var det simträning som saknades. Efter sim-momentet var jag ofta för långt efter för att kunna köra ikapp det på cykel. Men allt eftersom säsongen gick blev simningen bättre. Körde även återigen några mountainbiketävlingar under hösten och tyckte det var jätteroligt. Så roligt att jag bestämt mig för att under 2007 både tävla i triathlon och mountainbike.
Det var några år att gå igenom =)