Tjörn triathlon 11.3
Årets och säsongens sista tävling är avklarad. Tjörn triathlon är helt klart en av sveriges vackraste och mest välorganiserade tävlingar. Överallt möts man av glada, skrattande, trevliga människor/funktionärer. Banorna är även de fina. Cykelbanan är förhållandevis kuperad jämfört med banor på andra tävlingar. Och oftast har man även vinden emot sig på Tjörn. Löpningen är även den ganska kuperad även om det inte är direkt stora berg att ta sig över. Efter en god natts sömn på ett helt fantastiskt bed and breakfast strax utanför Skärhamn, kände jag mig pigg innan start. Pigg är en sak, motiverad en annan. Hade ingen större lust att varken ta i, bli trött eller slänga mig i havet kl 09.00. Men med vetskapen om höstvila inom räckhåll lyckades jag ändå ta mig samman. Min simning (1900m) gick väl hyfsat. Med tiden 27.32 hade jag sjätte bästa simtid, drygt 2 minuter efter de bästa. Eftersom jag värmt upp dåligt innan start valde jag att gå ut ganska försiktigt på hojen. För att sedan öka varje varv och jobba mig upp till pallplats. De tre varven (90km) avverkade jag på 2.26 och hade med den tiden tredje bästa cykeltid. Benen värkte HELA cyklingen och jag tyckte själv inte att det gick speciellt bra. Löpningen blev jobbigare än vad jag föreställt mig. Tunga, tunga ben och slit för att överhuvudtaget ta sig framåt. Jag fick inget gratis denna dag... Halvmaran avverkades ändå på hyfsade 1.39. Nästan 5 minuter snabbare än förra året. Även min sluttid var drygt 6 minuter bättre än förra året. Positivt alltså. Men känslan i kroppen var katastrofal. Kroppen var nog egentligen inte redo för en så lång tävling. Trots att jag vilat mycket och länge, så ville inte kroppen det minsta. Under kvällen var jag sjukt trött och mådde rent av dåligt. Men nu får den vila. Idag är det tisdag och jag har ännu inte rört mig en meter. Tanken var väl att jag skulle träna lugnt och försiktigt, men jag har tvingats att avstå pga härliga, skavsår på båda fötterna. Jag lärde mig i lördags att jag framöver alltid ska springa med strumpor vid distanser över 10 km... Såren är inte läkta och de varar fortfarande. Jag hoppas kunna simma imorgon kväll.
Närmsta tiden blir det familjeråd och mycket bollande med egna tankar för att kanske, kanske komma fram till hur framtiden ska se ut.
